Kommer ni ihåg den hemskaste mardrömmen ni hade när ni var små? Den var så läskiga att man sprang till mamma och pappa för att söka tröst och än idag minns man drömmen i detalj.

I natt hade jag min otäckaste mardröm på länge och jag sitter fortfarande och skakar. Klockan är 06:00 och det är lördag – men jag kan verkligen inte lägga mig igen för jag är så rädd att drömma samma sak igen. Haha, nu låter jag patetisk men läs om drömmen här nedan och tänk er att det kändes som på riktigt.

Jag drömde att jag var hos farmor med släkten och vänner. Jag satt själv i vardagsrummet och pluggade svenska samtidigt som jag läste historia. Jag var mitt upp i allting, solen skiner och jag känner mig ovanligt bra när något hemskt inträffar. I spegel på andra sidan väggen ser jag plötsligt pappa sitta i farfars gamla fåtölj med ryggen emot mig. Jag tittar sedan på fåtöljen i verkligheten och där är den tom.

Det första jag tänker är att pappa är ett spöke och det enda sättet att bli det är att dö. Jag får panik, skriker till de andra och fråga vad pappa är. De börjar leta för de hör min panik i rösten. Jag själv springer runt och letar samtidigt som jag pratar med mig själv och säger argt att jag visste att spöken fanns.

Plötsligt skriker Pia att de har hittat honom, jag går med bestämda men rädda steg. Han är tydligen på baksidan. Jag går ner för den ovanligt långa trappan på baksidan och nedanför ett fönster ligger han – helt stilla. Jag går fram till pappa, det enda som ligger där är hans huvud eftersom mamma hade skottat bort kroppen. Han var nu förlamad efter fallet från fönstret. Han ser på mig och ser så hjälplös ut och jag känner hur ett stort svart håll börjar växa inom mig. Han lever fortfarande och jag säger till honom ”Pappa, nu kommer du få ligga i mitt knä varje dag” och då ler han.

Sen vaknar jag.

God dagens gott folk! Igår var jag på Easy line core och det var minsann lite kämpigt men nu är jag ett steg närmare mina rutor! Men det läskiga var att åka bil dit. Jag rekommenderar starkt att inte åka med sommardäck när det är blixthalka! Det var sjukt läskigt och snacka om att alla med dubbdäck blev irriterande när jag bara rullade fram i 30 km i timmen hela vägen :P Phju, att jag överlevde säger jag bara & vilken adrenalinkick!

Nej, nu börjar vi tagga för kvällens cykel activo. Jag bara längtar efter att få spinna loss och bli helt slut. Igår hoppade jag runt hemma som en galen elefant för jag hade så mycket energi i kroppen. Måste bli av med den nu!

Jag kommer troligtvis att fortsätta blogga så länge jag fortfarande tycker det är roligt. Alla som läser och följer min blogg får veta vad som händer i mitt liv både i små och stora delar. När jag börjar jobba, träffar en kille, gifter mig och får barn vill jag självklart blogga om det eftersom jag skriver ju också för mig själv - det är ju en slags dagbok som jag ska kunna bläddra tillbaka i.

Men när jag får barn - vill jag säkert gärna lägga in alla söta bilder och skriva om alla händelser - är det då okej för mig att skriva om barnet och lägga in dessa bilder på den? Barnet har ju ingen aning om det, har heller ingen förståelse vad det är jag gör och jag har inte fått dens tillåtelse för det.

Visserligen kanske jag kan lösenordsskydda min blogg så bara nära och kära kan läsa den eller så skriver jag inte alls om barnet, men då uteslutar jag en del av mitt liv i bloggen. Det är verkligen knepigt! Det jag är mest orolig över är väl alla knäppa gubbar (& gummor) som är lite störda och kanske vill barn illa. Nej, usch för dem!

Men det här är bara en tanke jag har och det kommer nog dröja ett bra tag tills jag skaffar barn, om jag nu gör det. Jag tänker mest på alla stora bloggare idag som har barn och skriver om dem varje dag. Vet dem verkligen vad de sätter ut sina barn för eller inte? Jag menar, det finns ju så knäppa människor här i världen.